Hej igen!

Nu har jag varit iväg och kollat på en lägenhet med en kompis. Det var en jättefin lägenhet med öppen planlösning, valv, fina tapeter och en liten trapp ner till köket. Väldigt mysig, blev kär i den direkt. Men nu var det ju inte jag som skulle ha den, utan min nyfunne vän. Hoppas hon får den! Minus var att det inte fanns balkong, men man kan inte få allt..!

Gårdagen ja.. Var hos min syster igår. Jag hade bara tänkt vara där i några timmar, sen skulle jag ta tåget hem eftersom jag skulle ha fest. På vägen upp så hade två eller tre bilar åkt in i vägräcket på olika ställen efter Södertälje så det var fullt med bilköer. Vi blev en timme försenade, så jag skulle bara hinna vara hos min syster en timme. Fick ändra på festplanerna ganska direkt, kan man göra annat när man får träffa världens finaste bebis..:)

Han var så liten, när jag kom låg han på skötbordet eftersom han precis hade kissat ner sina kläder. De bilder jag hade sett på honom så såg han ut att ha ganska stor näsa. Men det hade han inte alls, var så himla fin. Små bebisar brukar ju inte vara så söta, men han var verkligen jättefin. Så liten och finlemmad. Lite halvmörkt hår på huvudet och eftersom han var för tidigt född så hade han fortfarande babyfjun i ansiktet och på kroppen. Han hade fått solat eftersom han fick gulsot fem dagar fyra dagar efter han fötts, men det syntes inte så mycket om man inte tog kort på honom. Jag fick sätta på honom hans byxor, inte det lättaste när hans små sparvben var alldeles för små för de "stora" byxorna i strl 56...:)

Det var jättekul att se min syster och hennes sambo, så himla stolta föräldrar:) Min syster har aldrig varit så dan med barn, har inte vågat hålla i småbarn. Men det här att se henne med bebisen var ju bara så himla rätt. Hon har haft en väldig bra graviditet och det har varit så kul att följa henne och hur hon har gått upp i sin graviditet och fått den här anknytningen till barnet i magen. Hennes sambo berättade hur jobbigt han tyckte det var när bebben föddes och han låg där livlös. Syster var ju så nedtöcknad och tyckte hon hade gjort sitt jobb, men hennes sambo fick ju följa med till prematuren med bebisen. Han berättade hur jobbigt han tyckte det var när flera doktorer försökte få liv i bebisen. Sedan när bebisen började vakna till liv så hade han börjat lyssna till sin pappas röst och piggat på sig. Det gjorde att pappan och bebisen fick speciella band till varandra, så härligt att höra! Man verkligen såg hur stolt pappan var och när bebisen åt så uppmuntrade han honom att äta mer så att han skulle växa till sig. Där behöver jag inte alls vara orolig för att barnet kommer få det dåligt, bättre föräldrar kommer han inte få!:) Min syster såg också jättefin ut, lite trött dock men vem skulle inte ha gjort det? Mina föräldrar var/är också stolta morföräldrar, min mamma tyckte bebisen var fulländad..:) Jag måste nog hålla med där:) Bebisen verkar vara så lugn och fin, han gnyr eller gråter bara om han är hungrig eller att blöjan ska bytas. Ska bli så kul att träffa dem snart igen.

Det som är minus med att lillasyster har fått barn är att jag nu blir det enda "barnet" i familjen. Vi har nog alltid haft ett väldigt starkt band till våra föräldrar. Jag har alltid bott närmare mina föräldrar än min syster, så jag har ju träffat mina föräldrar oftare än henne. Min bror är bara min halvbror och har tät kontakt med min pappa. Efter separationen har jag varit väldigt mycket hos mina föräldrar, på gott och ont. Jag märkte igår hur jag blev "liten" i speciellt min pappas ögon och hur han kunde ge sig på mig, just för att jag nu var det enda "barnet" kvar. Hoppas verkligen jag hittar en man snart och får barn så jag blir vuxen snart. Vuxen är jag ju, men jag vill ju bli behandlad som vuxen också. Men det blir väl inte lättare av att jag också var/är beroende av mina föräldrar med pengar. Så prio ett är ju fortfarande att skaffa ett jobb först.

Ska fortsätta med min sköna söndag och bara vara. Har gått 11500 steg idag, väldigt skönt. Min vecka har varit väldigt bra, träningsmässigt. I måndags gick jag över 14 000 steg, i tisdags var jag och sprang i en halvtimme innan min intervju. I torsdags simmade jag 50 längder och var ute och gick över 16000 steg. I fredags tränade jag styrketräning i nästan två timmar. Ja, jag får vara ganska nöjd med det:) Hoppas på att jag får bilen såld ikväll, och nästa vecka hoppas jag på att få ett positivt besked angående både jobb och sjukpenning. Min kontakt med 25-åringen får vi se hur det blir med den saken. Borde nog lägga ner eftersom han är upptagen, men det är också skönt att få lite uppskattning. Tror att det kan vara bra för att jag ska tryggas och må bättre. Så länge jag inte gör något som är helt emot mina principer, för otrohet är väl aldrig positivt. Ha det så gott! Kram

Hallå! Har varit vaken i drygt en timme. Är lite seg idag efter gårdagen, men mår väldigt bra. Var sådär ute igår. Var alldeles för mycket unga och kände inte igen så många. Hade försökt dra igång en riktigt förfest, men 7-8 st ställde in. De två tjejer jag skulle gå ut med från början kom inte alls. Tråkigt när man försöker, men så kan det vara ibland. Vi blev fyra tappra singeltjejer här hemma, vi var tre som gick ut. Får skriva mer sen, ska kolla på lägenhet nu. Men inte åt mig. Hörs.

Godmorgon! Har varit vaken sen kvart över sex, men låg och drog mig till klockan sju. Fick lov att boka tvättstugan till kl sju, en lördagsmorgon..! Inte så bra planerat, men samtidigt kommer jag hinna med mycket idag. Jag vaknade tidigt för att det skavde sådant i högra ögat. När jag duschade igårkväll hände det något med linsen. Det började skava och jag såg dubbelt. Tror att linsen åkte bakom ögat, och den har fortfarande inte kommit fram. Gör jäkligt ont! Fast nu känns det mer som att linsen är så torr så att den sitter fast där bak någonstans. Har varit med om detta förut, fast då har den dykt upp under dagen. Hoppas den kommer fram, för jag vill kunna ha linser ikväll när jag ska gå ut..!

Jag ska åka och träffa syster och lilla bebben idag. Ska bli jättemysigt! Hoppas att det har ordnat sig med linsen tills dess också, så att jag bara kan bry mig om dem idag. Igår kväll var jag hos en kompis och vi åt tacos och kollade på Idol. Det var en tjej till med och de satt och pratade mest. Jag hade fullt upp med att försöka koncentrera mig på att se och att lyssna, för jag såg dubbelt och ögat var helt rött. Är verkligen glad att alla mina organ fungerar. Tänk om man skulle bli blind vid vuxen ålder, det skulle vara hemskt. Tänk att inte kunna se allt vackert som finns i livet, som tex en solig sommardag eller en vacker vinterdag. Eller ens pojkvän eller ens barn. Ännu en sak jag får vara tacksam för, att jag har synen i behåll, i vanliga fall..! En kompis till min syster kom förbi nyss och lämnade lite avlagda barnkläder, en babybjörn och en badbalja. Ska bli så kul att träffa dem idag! Har en härlig känsla i bröstet..:)

Ska nog erkänna att den härliga känslan i bröstet inte enbart är för min systers bebis. Utan för den 25-åriga killen som tyvärr har flickvän. Jag kunde inte sluta tänka på honom igår. Ville så gärna skicka ett mess, men ville inte förstöra något ifall han var med sin flickvän. Hoppas verkligen att vi kommer ses ikväll när vi ska gå ut. Hade fått ett mess inatt vid halv två av honom. Han undrade om jag var ute. Hoppas att han går ut ikväll också, ifall han var ute igår. Känns svårt samtidigt att veta vad han vill. Han har skrivit att han inte vill vara otrogen mot sin flickvän, men samtidigt skriver han att han känner sig attraherad av mig. Det kan ju vara så att det är väldigt dålig i deras förhållande och att han vill se vad jag kan erbjuda..? Vi får väl se helt enkelt hur det blir. Känns bara härligt att tänka på någon, och även att någon tänker på mig ibland.:)

Måste sätta fart och städa nu innan jag och mina föräldrar ska åka till Stockholm. Mamma ringde igår och sa att hon var på väg att bli förkyld, så vi kanske inte kunde åka idag. Då sa jag till henne att jag och pappa ska väl kunna åka utan att hon ska hålla oss hemma bara för att HON är förkyld.:) Vi längtar ju också efter att se bebisen, och en förkylning kan ju hålla i sig i flera veckor. Ska se till att mamma och pappa spritar sig direkt när de kommer till syster, om inte hon gör det. Jag har en handsprit med mig i handväskan hela tiden, man vet aldrig vad eller vilka man råkar på. Nu har ju svininfluensan tyvärr tagit fart riktigt ordentligt. Otäckt. Hade velat vaccinera mig innan jag träffade bebisen, men får tyvärr inte göra det än. Det är bara och vänta och hoppas att man får fortsätta vara frisk. Efter Stockholm så är det förfest här innan vi ska gå ut. Får väl skriva imorgon vad denna dag hade att erbjuda:)

Kram och ha en bra dag!/T

Hallå! Har varit hos kuratorn idag. Är väldigt skönt att prata av sig. Jag har gått där sedan 1,5 år tillbaka, började gå där när jag mådde som sämst efter olyckan. Det är härligt att se själv hur stora framsteg jag har gjort. När jag började gå dit så var jag så uppslukad av olyckan och min gråt. Jag såg bara kärnan, idag ser jag helheten. Kanske är det som är grejen med systemteoretisk terapi?!:)

Jag känner att jag gör framsteg hela tiden och börjar hitta tillbaka till mitt gamla vanliga jag. Är jätteskönt att känna igen mig och vissa delar kanske jag inte vill komma tillbaka till. Men det är härligt att se mina egna framsteg. Min erfarenhet har gjort mig starkare. Jag sökte hjälp för att jag ville dels bearbeta mina upplevelser runt olyckan, men sen få bukt med min gråt. Allt har blivit mycket bättre, men sen måste jag nog acceptera att jag alltid kommer vara en gråterska. Jag får bara hitta medel för att inte gråta vid vissa tidpunkter och det har jag gjort. Men jag lyckas inte alltid och det får jag väl försöka acceptera det med. Jag får se det som en utmaning att bli bättre på att hitta metoder för att hindra tårarna att komma. Blir nog en livslång utmaning;)

Åh, igår kände jag ett litet tecken på kärhet.. Jag har skrivit tidigare om att jag träffade en kille ute på krogen för några veckor sedan. Han tog reda på mitt telenr, trots att han hade flickvän. Vi har messat lite och nu har han lagt till mig som "vän" på facebook. Vi har börjat mailat lite där och han skriver riktigt bra. Jag tycker att han verkar en jättebra kille, trots att han mailar mig när han har flickvän. För det är ju inte som något vanligt mail, utan han skriver sötis, snygging och andra uppskattande ord. Igår hade han svarat på ett mail jag skrivit efter jag varit på after work i tisdags... Alltså inget smart drag att skriva lite på fyllan. Men han hade svarat så bra och jag blev bara så kär i det han skrev. Nu tycker jag ju att han är en ännu finare kille, inte bra. Vi har ju bara träffats en gång, men hoppas på att han går ut imorgon för det ska jag göra. Skulle vara trevligt att prata lite med honom och dansa lite. Får väl se hur det går med den saken..:)

Nu ska jag äta lunch innan jag ska iväg och styrketräna och sola. Måste ju försöka bli lite fin till imorgon;) Ikväll blir det tacokväll med några kompisar, alltid trevligt och gott:) Hoppas ni får en trevlig helg! Var 30 st som läste min blogg igår, jättekul. Var nog bara för att jag skrev om Blondinbella. Ha det gott!

Kram

Jag gick precis in på Blondinbellas blogg. Brukar inte läsa bloggar, men eftersom jag själv börjat skriva på en så blir det ju faktiskt lite intressantare att se vad andra skriver om. Jag har träffat på bloggar där de skriver om självupplevda känslor och svåra saker, men även om mode och sport etc. Jag är själv ingen modetjej (skulle någon som är riktigt modeintresserad kolla i min garderob så skulle det nog bli en riktig rensning i garderoben..!) så trodde att Blondinbella skulle skriva om saker jag inte kunde identifiera mig med. Men hon uppmuntrar ju och försöker att få andra att hitta nya synsätt så jag förstår nu varför bloggen är så populär.

Jag har skrivit tidigare om att om man bara ser negativt på saker och ting, så blir livet också deppigt. Det är självklart att man måste få må dåligt ibland, precis som jag gjort en tid. Men jag tror också att man måste försöka se positivt på saker och ting för att positiva saker också ska hända en. För en del människor händer det positiva saker hela tiden och de ser inte hur bra de har det. För andra, vanliga människor, så är det ju faktiskt så att det är inte förrän dåliga saker händer en, som man kan se hur bra man har det egentligen. Blondinbella skrev om hur man kan få upp sin självkänsla, bra tips som jag nog kan använda mig av för tyvärr så kan jag ha fruktansvärt dålig självkänsla. Något jag jobbat upp under åren, men det har förstört för mig under vissa perioder. Det är självkänslan jag också vill jobba upp innan jag träffar någon pojkvän.

Jag hade kontakt med en tjej igår på facebookchatten som jag träffade innan intervjun i förra veckan på af. Hon är alltid så söt och glad. Jag lärde känna henne 1997 när jag praktiserade på en lokaltidning. Hon jobbade som allt-i-allo där. Jag vet att hon och en annan tjej såg mig alltid som liten, fast jag bara var en 4-5 år yngre än dem. Men de var alltid snälla och vi hade väldigt roligt ihop. Liksom nu, när vi träffades i väntan på att vi skulle få gå på intervju. Hon och den andra tjejen jag träffade där hade blivit kallad till en andra intervju nu på fredag, men inte jag. Jag är jätteglad för deras skull och blir inte så förvånad att jag inte blev kallad igen, för som jag skrev förut så svamlade jag mest. (Att tala har aldrig varit min starka sida). Men iaf, när vi "pratade" igår på chatten, så skrev hon att hon tycker att jag är en go tjej som hon blir glad av. Vem blir inte glad av att höra det? Jag blev jätteglad:) Tror faktiskt att en del människor blir glad av mig många ggr, något jag ska tänka på när min självkänsla sviktar...

Jag tror också att jag är lite schizofren... Nej, inte så illa, men nu sitter jag här och är ledsen istället. Inte för att jag kanske egentligen är ledsen, utan för att jag fick bli lyssnad på. Har skrivit förut om hur jobbigt jag tycker det är att ringa min fastighetsskötare. Det har varit en massa problem med min lägenhet. Inte påhittade problem, utan faktiska verkliga problem, som dålig lukt etc. Jag tycker att fastighetsskötaren har frågat för många frågor, om vad jag gör och hur det kommer sig att jag är hemma etc. Saker jag absolut inte tycker att han har med att göra. Men jag har heller inte kunnat rivit ifrån, just för att jag tycker att det är jobbigt med min situation. Jag vill inte tappa ansiktet inför honom, utan jag vill bara ha rättigheten att kunna gå och skrota i min lägenhet utan att bli ifrågasatt varför jag är hemma...

Idag tog jag iaf mod att ringa fastighetsskötaren efter att dålig lukt har uppkommit i både avloppet i badrummet och i köket. Då svarade en pensionerad fastighetsskötare som har vikarierat i samma fastighet där jag bott ihop med mitt ex. Jag förklarade felen, men jag undrade även vem som skulle komma och kolla på felen. När jag fick veta att det troligtvis var han som brukar komma, berättade jag för den här mannen som svarade i telefonen att jag inte gärna ville att husets fastighetsskötare skulle komma hit. Jag berättade att jag tyckte att det var jobbigt när fastighetsskötaren frågade för privata frågor. Något den här mannen tyckte han inte hade med att göra och gav tips om hur jag kunde säga istället. Nu på fm kom den här mannen jag pratade i telefonen med samt en annan fastighetsskötare. De hade tagit mig på allvar och lyssnat. Det visade sig att båda avloppen måste bytas och att de inte kunde göra så mycket för mig just nu. Jag blev tyvärr ledsen när jag berättade att jag hade väntat med att ringa till fastighetsskötaren, just för att jag tycker att det är jobbigt med hans frågor. Den pensionerade mannen berättade att han visste att husets fastighetsskötare själv har haft det jobbigt, och att jag troligtvis gav sådana vibbar som gjorde att han tyckte han kunde prata med mig och fråga saker. Det stämmer säkert, men jag tycker inte det känns ok ändå.

Nu fick jag ett telenr till en högre uppsatt där de måste göra ganska stora jobb i min lägenhet. Den pensionerade mannen sa att han skulle framföra det jag sagt till honom till den högre uppsatte, utan att säga något till husets fastighetsskötare. Känns faktiskt skönt att höra att jag inte behöver oroa mig för det. Tänk vad skönt det är att bli tagen på allvar och bli lyssnad på. Då får man fälla en tår tycker jag, för det känns bättre nu.

Det här med vibbar ja.. Jag har funderat på det. Ett tag drog jag till mig konstiga och "desperata" män, när jag mådde som sämst. Nu mår jag ju bättre och då har jag haft kontakt med killar som verkar bra, men som kanske heller inte är redo för att gå in i något allvarligt. Väntar jag lite längre, kanske jag träffar någon som är trýgg och som passar mig, när jag också är redo. Så jag ska absolut vänta, om inte kärleken kommer över mig som en blixt.. Men hur troligt är det? Kram 

Kollade en stund idag på Hemlös på 2:an. Det var en man där som skulle gå till doktorn med sin fot. Han hade inte varit hos en läkare på jättelänge, men nu tyckte han att det kändes så konstigt när han gick. När läkaren sedan säger till honom att han kan ta av sig skon, visar det sig att det ligger en död mus i skon... Därav den konstiga känslan. Fan vad äckligt, och hemskt! Jag har en riktig råttfobi, men det måste ju ha luktat illa också! Men det kanske de inte känner för det är väl inte vanligt att de tvättar sig varje dag. När man ser sådana program inser man hur bra man har det!

Vem är jag att klaga egentligen över mina känslor efter separationen, arbetslösheten, pengar..? Jag har ju åtminstone någonstans att bo och har klarat mina räkningar hittills på egen hand. Men sen har jag fått lov att bli hjälpt av mina föräldrar. Hur många av de hemlösa har några föräldrar att räkna med? Hur har de hamnat där kan man fråga sig? De flesta kommer väl från tragiska hemförhållanden där de hittat en livsstil som passar dem, trots att de inte har någonstans att bo.

När jag ser sådana program som Hemlös tycker jag att jag har det bra. Men om man jämför med andra välfungerande så kanske jag inte alls har det bra. Alla upplevelser är subjektiva och alla har rätt till sina känslor. Jag kan tycka att vissa saker känns jättejobbiga ibland och det har varit flera ggr som jag känt att jag inte orkar med mera motgångar. Men aldrig att jag skulle ge upp, även om jag innan min sjukskrivning var nära. Det är bara att fortsätta kämpa, någon gång ger det resultat. Sakta men säkert, precis så som jag känner nu. Jag ser slutet på tunneln när det gäller mina studier. Jag hoppas och har förhoppningar om att jag nog kommer få igenom min ansökan om sjukpenning. Jag hoppas även på att jag får det här jobbet jag var på intervju om igår. Jag tror att jag har goda chanser, något jag aldrig vågat säga förut. Men jag vågar inte riktigt hoppas på för mycket, för det har hänt så många ggr att jag blivit besviken.

Tänk så skönt det skulle vara att kunna tjäna egna pengar igen. Att kunna ha lite över varje månad efter mat, räkningar och nöjen är betalda. Att kunna börja betala tillbaka pengar till mina föräldrar och min syster. Iaf kunna skämma bort henne med lite presenter, om hon inte skulle vilja ta emot mina pengar. Att kunna börja spara lite pengar så att jag kanske skulle kunna köpa mig nya möbler, eller kunna åka på en utlandsresa. Köpa kläder och unna mig saker. Tänk om... Tänk vad det där ordet pengar kan förstöra. Pengar är makt och status. Pengar är nödvändigt ont. Men samtidigt, är man van att inte ha några pengar så blir man så glad den dag när man väl får pengar. Ingen skulle vara tacksammare än mig om jag fick det här jobbet. Det är inget drömjobb, men det är ett jobb jag skulle trivas med.

Ja, ja, det är bara att vänta och se. Jag har gjort allt i min makt för att jag ska ha chans att få sjukpenning och anställning. Nu kan jag bara vänta på besked. Under tiden försöker jag träna, promenera, umgås med kompisar och annat som får mig att må bra. Kanske även slänger iväg en och annan ansökan. Håll tummarna för mig, det behöver jag. Kram och sov så gott/T.

Skönt, illamåendet har gått över och ikväll har jag käkat en massa popcorn. Är inne på min andra kastrull samtidigt som jag zappar mellan tre olika kanaler. Helt otroligt att de lyckats med att sända både Efterlyst, oskyldigt dömd och Greys anatomy samtidigt. Blir Oskyldigt dömd ikväll. Det här med popcorn ja.., en kompis sa under en fest att man blir k-t av popcorn. Vi satt och käkade febrilt under festen..:) Jag har inte varit sugen på popcorn på jättelänge, fast jag älskar popcorn! Var kanske dax nu för det.

Fick veta att jag klarade min tenta i Socialt arbete, juridik och fältstudie idag. Är så himla skönt! Nu har jag klarat 240 högskolepoäng enligt det nya systemet. Tror bestämt att oturen börjar lämna mig..! Hoppas det iaf. De ringde från försäkringskassan igår om att jag sökt sjukpenning. Skickade jag in ett anställningsavtal om vad jag hade för lön i somras så skulle jag nog bli beviljad sjukpenning. Skulle ju vara jätteskönt, då behöver jag inte ansöka om socialbidrag än. Hoppas att det ordnar sig. Ska ringa dit på fredag och se vad de säger. Känner att jag blir starkare för varje dag som går. Är rädd för att jag ska träffa någon kille som raserar detta. Vill bygga upp mig själv innan jag ger mig in i en relation. Men flirta lite kan man ju göra;)

Hallå! Sitter vid köksbordet och mår lite illa. Kände mig jätteonykter igår när jag kom hem och satte mig framför datorn. Hade liksom svårt att hålla fokus... Har inte sovit så bra inatt. Brukar sova dåligt dagen efter, men det är mer för att jag brukar ha ångest. Det var ju bara jag och två kompisar igår som jag träffade, det var inte så många fler personer där så jag behöver inte ha ångest för att jag gjort bort mig. Är så jobbigt när man vaknar mitt i natten och inte kan sova. Man vet inte varför man vaknade, och man vet inte varför man inte kan somna om..? Var verkligen en sån natt inatt. Somnade nån timme innan jag skulle gå upp, och då är man helt förstörd när man vaknar...

Nu Skriver jag mycket man, men vet att detta inte är något som bara jag har upplevt, utan flera. Då får man jag skriva man har jag lärt mig;). Usch, mår inte alls bra. Borde bara lägga mig ner i soffan. Får kanske lyssna på min kropp och slappa i soffan, istället för att gå iväg och träna som jag tänkt. Vi pratade om svininfluensan igår och hoppas att det inte är början till det, utan bara att jag är bakis. Vill inte bli sjuk innan jag ska träffa bebben. Skriver mer sen, har ont i magen. Höres.