Hallå! Har varit på after work ikväll. Blev lite för många öl känner jag nu... Men det var trevligt, och trevligt är alltid bra:) Skulle berätta om hur det gick på intervjun tidigare... Har aldrig känt mig så lugn som då, brukar alltid vara väldigt nervös. Men nu kände jag mig väldigt avspänd. De hade kallat 3 st av 61 sökande, jag var den enda som kunde komma nu. Den ena var sjuk och den andra visste de inte vad hon gjorde. Så jag ligger väl ganska bra till, speciellt eftersom jag jobbat där tidigare. Ska få besked i nästa vecka. Hoppas det gick/går bra!

Jag skriver nog mer imorgon, för känner mig ganska lullig. Men ha det bra tills dess! Kram

Hallå! Idag gäller det! Ska på en intervju idag på Vuxenförvaltningen. Har jobbat där förut, så tror att jag har rätt bra förutsättningar att lyckas, men man vet ju aldrig. Men hoppas hoppas! Skriver mer i eftermiddag om hur det gick..:)

Åh, köpte så söta barnkläder till min systers lilla bebis igår. Hittade inga roliga kläder först, alla var så bleka och tråkiga. Mamma och jag gick till fem olika ställen innan jag till slut hittade två söta plagg på Åhléns. En röd, mörkblå, svart och ljusblå body i strl 50-56 och sen ett par söta blå jeans till i strl 62. Jag längtar sådant tills jag får träffa lilla bebben. Hoppas att det blir till helgen. Pratade med syster i telefon igår och allt var bra med dem, hennes värden blev bättre och bättre och bebben åt och sov mycket. Men hon berättade att läkaren hade sagt att hon hade tur att värkarna kom igång i rätt tid, för annars hade de fått snitta henne för hon fick akut havandeskapsförgiftning. Det var nog därför bebisen var så svag när den kom ut, den hade knappt haft något liv i sig. Så läskigt! Men skönt att de mår bra nu! Längtar efter dem!

Hade en jättetrevlig kväll igår med systrarna. Vi har känt varandra sen 2003 men inte träffats så mycket. Ändå känns det som att vi känt varandra jättelänge. Det är också kul att umgås med ett syskonpar för man ser likheter och skillnader på dem. I det här sällskapet så är storasyster verkligen storasyster. Något jag aldrig diekt har känt att jag är för min, för det är hon som alltid haft ordnat för sig med jobb, kille och nu barn. Fast jag har väl alltid tagit hand om henne när hon var liten och hon fick alltid vara med och leka med mig och mina kompisar. Vi pratade om livet och försökte uppdatera varandra om vad som hänt under åren. Känns skönt att känna att vi har liknande erfarenheter, fast de är lite mer världsvana än mig. De har bott och jobbat utomlands i flera år och varit ute och rest världen över. Jag har också rest och var faktiskt och hälsade på dem i Thailand för fem år sedan. Vi lärde känna varandra i Norge när vi var och jobbade där. Det är väl mycket såna erfarenheter som gör att våra band knyts samman. Men också vardagliga ting som faktiskt den hemska, men ändå möjligheten att leva på socialbidrag.

 Det har tyvärr gått så långt att jag måste ansöka om det. Det känns hemskt, men det är ju faktiskt min rättighet. Jag kan inte förvänta mig att mina föräldrar kan hjälpa mig mer, det har de gjort tillräckligt. Vi pratade om att jag faktiskt hade sån tur som hade kunnat "låna" pengar av mina föräldrar, där de inte räknar med att jag ska betala tillbaka pengar nästa månad. Utan när jag har råd att betala tillbaka. Hur många har såna föräldrar?  Jag har en otrolig tur som har dem! Är så tacksam, även om jag inte alltid visar det.

Ska gå och träna nu innan intervjun så jag blir lite stärkt. Borde kanske läsa på och ringa runt till mina referenter, men vet att jag kan använda mig av dem. Kan förvarna dem efter intervjun om att de kanske ringer. Ha det gott!

Kram

Jag mår väldigt bra idag, känner mig faktiskt väldigt glad. Dagen började med att jag inte satt vid datorn så länge (mycket bra), utan efter frukosten kollade jag lite runt på nätet och sedan satte jag igång att dammsuga. Dammsugsslangen gick sönder, men med lite tejp så funkade det ganska bra. Får nog önska mig en dammsugare i julklapp, inte den roligaste julklappen, men bra att ha.

Sedan efter städningen gjorde jag iordning mig och tog mig i kragen och gick till högskolan. Jag har nu lämnat in min ansökan för examensbevis. Känns så himla skönt! Gick och log hela vägen hem!:) Innan jag gick iväg till högskolan så var jag också glad, och började ställa mig frågan om jag får känna så här? Fast jag inte har något jobb och inte har några pengar? Min identitet är försvunnen, för har man inget jobb så identifieras man ofta som slö, obenägen att skaffa jobb, ointresserad. Men jag har ju faktiskt bara haft otur mest. Sedan kanske man inte passar för alla jobb, men det är ju som det är. Jag vet själv att jag inte är slö, att jag kan ganska mycket, att jag är väldigt drivande, att jag duger som jag är. Jag vet detta nu, men visste jag detta för 10-15 år sedan?

Jag gick in på en blogg nyss och där var det en tjej som skrev om sin vikt. Först när jag började läsa trodde jag att det var en tjej som bara ville gå ner i vikt, liksom jag. Men det visade sig att hon hade en ätstörning och förde dagbok på vad hon åt. Det var inte alls sunt, men hon var inte så gammal heller. Hon var bara 17 år. Jag vet själv att jag tyckte att jag var tjock när jag var i den åldern. Men jag har nog aldrig riktigt varit tjock, inte ens när jag vägde som mest. Fast jag fick höra att jag var gravid etc. Jag skrev en kommentar till den här tjejen att skönhet kommer inifrån, inte utifrån. Men visst är det lätt att falla för alla krav som kommer utifrån. Jag hoppas att den här tjejen tog till sig lite av vad jag skrev, och att jag kanske kan hjälpa. För jag vill hjälpa andra att må bra, och jag vill hjälpa mig själv att må bra. Det är därför jag skriver, för att få avreagera mig lite. Jag mår väldigt bra nu och det är så skönt. Inget särskilt har hänt, mer än att jag känner mig trygg med mig själv. Jag tänker må bra idag, trots att jag är arbetslös och inte har några pengar. Eftersom jag inga pengar har, ska jag gå och köpa barnkläder till min systers nyfödda. Bara det gör att jag mår bra. Jag ska umgås med mamma idag, och ikväll ska jag åka till två trevliga systrar och kompisar som är så härliga tjejer. Sånt gör att jag mår bra:)

Försök ta tillvara på de dagar ni mår bra och njut av dem. Det tänker jag göra! Kram T.

Idag är det fars dag. Jag håller på och bakar bullar som jag ska ta med till min pappa. Vet att han, liksom jag, gillar godsaker och speciellt nybakade bullar. Vet inte vad det är med mig idag, för när jag vaknade imorse (kl 10.00, alldeles försent) så slog jag på TVn och då var Amanda Jensen på TV 4 och hon pratade med sin pappa i telefon. Man märkte vilken kärlek det var emellan dem. Jag satt och snyftade i soffan. Det har jag gjort flera ggr idag, jag tänker på dem som inte har någon pappa att fira idag. Jag är så glad över att jag har min pappa i livet!

Jag beundrar min pappa. Alltid när jag kommer hem så kommer han med ett stort leende och kramas och visar hur mycket han tycker om en. Ibland kan det bli för mycket, men vi är ganska lika så. Han kan så mycket min pappa. Han är väldigt händig och ställer alltid upp. Han har varit min fotbollstränare, är ordförande i byns fotbollsklubb, är förman inom brandkåren. Han är påläst och insatt i vad som händer i världen. Ibland kan han vara ganska liten i tanken, men i det stora hela så är han den bästa pappa man kan få! Jag är så glad över att jag har dig. Ibland kan jag bli så rädd när jag märker att han börjar bli gammal, vill verkligen inte att det ska hända honom, eller någon av min familj, något ont. Tänker på att hans bror fick en hjärtinfarkt för några år sedan. Pappa är i samma ålder. Men får hoppas att han får leva länge! Hoppas att ni har möjlighet att fira eran far idag, och om ni är osams med honom, svälj stoltheten och hör av er. Det skadar aldrig och jag tror att han saknar er, han också.

Kärlek till alla! Kram

För 90 år sedan idag föddes min mormor. Hon lever fortfarande och är nog mitt uppe i firandet av sina barn och deras makar. Grattis mormor!:) Inatt så ville min systers barn göra sig påmind om att han snart skulle födas, så vid tre inatt kom de in till BB och vid sjutiden imorse kom han till världen:)

Jag satt i godan ro i soffan och åt chips och dip när jag fick ett sms från syster. Sen kommer hon med den glädjande nyheten, som var ganska chockartad ändå för det var tre veckor för tidigt. Men allt hade gått bra, fast hon hade fått havandeskapsförgiftning. Bebisen hade varit svag och syster hade väldigt högt blodtryck. Men nu hade han ätit och blodtrycket höll på att stabiliseras, så det blir nog bra. Men känner mig inte riktigt trygg än, för hon är fortfarade på förlossníngen eftersom värdena inte riktigt var bra och att han är för tidigt född. Men hoppas verkligen att allt går bra, han såg jättefin ut på bilderna de skickade. :) De hade skickat ett litet bildspel på honom. Det är härligt med liv och det här datumet kommer jag alltid att minnas:)

Själv, förutom att jag är glad efter mosterskapet, så är jag väldigt trött idag. Var på bio igår och såg Fame, en riktig tjejfilm. Sen efter det mötte jag och min kompis en tjej som jag pluggat på högskolan med. Vi brukar inte umgås, men hon var också på intervjun i onsdags så efter vi haft chatkontakt via facebook i torsdags så frågade hon om jag ville med och dricka lite vin igår. Nu kom bara hon, hennes kompis var sjuk, men det var bara kul. Fast det blir alltid lite annorlunda när man har en kompis med som känner en väldigt väl, folk får reda på saker om en som man kanske aldrig hade avslöjat annars..:) Vi hade en trevlig kväll på Grappa vi tre. Men när jag sitter där så ser jag en kille jag tycker jag känner igen. Han sätter sig bredvid mig i soffan, men vänd mot ett tjejgäng. Sen kollar jag på sällskapet han har med sig och då börjar det gå upp ett ljus för mig...

Jag kollar i min mobil efter ett mms från en okänd kille som jag skrivit om förut (se inlägg om okända och läskiga män). När jag väl får upp kortet visar jag bilden för mina kompisar och de instämmer. Jo, det är den killen som sitter i gänget bredvid som skickade en bild på sig för någon månad sedan. Han tog ju kontakt med mig genom att han fått mitt telenr av den killen som bott i min lägenhet. Ja, jag vet, allt låter invecklat, men som min kompis sa som jag träffade igår. Det låter som en riktig soppa! Killen som sitter bredvid mig kommer jag på, är ju den gamla lägenhetsinnehavaren. Vi säger inte ett ord till varandra, men killen som skickade bilden på sig, märker jag under kvällen, sitter och smilar och tittar på mig. Väldigt obehagligt! Först såg jag bara honom från sídan, men under kvällen flyttar han på sig så att han kan sitta och glo på oss. Jag försöker sitta lite på sidan så att jag inte ser honom. Inte kul alls men han gör inga närmanden iaf. Något positivt var iaf att han såg bättre ut i verkligheten, för på bilden ser han ut som en förrymd mördare ungefär... Väldigt obehagligt när man bor själv och får en sån bild.

Kvällen var trevlig iaf förutom att jag hade ätit en sån där korv med risgrynsgröt. Jag är laktosintolerant och det är ju jättemycket mjölk i en sån. På kvällen drack jag vitt vin, men jag blev nästan illamående och fick sitta och svälja för att inte gå och kräkas. När jag var yngre misskötte jag mig ofta och det hände titt som tätt när jag drack viss alkohol att jag inte mådde något bra. Inte slutade jag dricka för det, men jag har blivit lite bättre på att äta laktosfri mat. Om jag hade druckit allt vi blev bjudna på igår hade jag kunnat blivit riktigt banane som en kompis sa... Men jag kunde inte dricka mer än de tre glasen jag drack. Det är lite roligt att umgås med folk man inte brukar umgås med. Den här tjejen jag pluggat med ser bra ut och har varit ute mycket, hon med. Vi märkte att vi hade flera gemensamma bekanta. Men sen var det några killar som satte sig vid oss som kände henne. En av killarna såg jag i somras och tyckte han var en av de snyggaste killar jag sett i den här stan. Nu visade det sig att den här tjejen hade varit tillsammans med snyggingens rumskompis. Han var visst en sån kille som tog hem olika tjejer varje kväll, och ibland två under samma natt. Så, så mycket var det utseendet värt.

Idag har jag varit på trav. Faktiskt med min cyberpojkvän... Jag hade tänkt åka på trav med min brors tjej, men hon kunde inte så då tänkte jag att det inte skulle bli av. Hade inga planer alls idag så skulle ta dagen som den kom. I förmiddags hade jag kontakt med min cyberpojkvän på facebookchatten (därav cyberpojkvän) och hans sällskap hade också ställt in. Så då bestämde vi att vi skulle åka tillsammans. Lite roligt för vi känner inte varandra så bra. Eller jag känner inte honom så bra, han läser min blogg så han känner mig ganska väl...Det blev en riktigt trevlig dag tycker jag, men eftersom det var bara han och jag som åkte så ser man ju på folks ögon att de tror att vi är ett par. En killkompis frågade iaf, det var skönt. Samtidigt satt han och höll på min rumpa... Kändes väldigt konstigt. Hade cpv varit min pojkvän så hade det nog inte varit så uppskattat, även fast jag hade en tjock täckjacka emellan. Jag har lärt mig mycket om trav idag och sen har cpv sett mig försöka äta upp en choritzo... Ingen vacker historia när allt innanmäte i korven försvann så jag stod och slet med tänderna i skinnet på korven. Plus att korven var för stor för brödet så den snurrade sig så al lketchup och senap hamnade i min hand. En riktig kladdig syn måste jag säga.

Ikväll blir det bara en lugn kväll med TV och filmtittande. Ha det gott!

Jaha, jag lyckades inte idag heller. Gick de fyra våningarna upp till vinden och letade och letade efter tillgodoräknandet men hittade det inte. Hittade en massa annat skräp istället. Mina linser hjälpte mig inte heller i mörkret, hade nog förväxlat linserna och satt dem i fel öga. Väl i lägenheten skulle jag sätta fart till högskolan och kommer på då att någon måste ju vidimera mina papper. En halvtimme kvar till "deadline" cyklar jag iväg till en kompis som är mammaledig och lyckligtvis hemma. Barnen är trötta och jag får trösta den ena medan hon ringer högskolan och hör efter hur hon ska göra. När papprena är påskrivna har jag tio minuter på mig innan de stänger. Jag kommer till expeditionen fem i men det är självklart kö. Sen när jag väl får prata med någon har klockan passerat tolv och expediten vågar inte svara på om jag gjort rätt, så hon tyckte jag ska vänta till måndag så det blir rätt. Ett steg närmare, men det går jäkligt trögt. Varför göra lätt för sig om man kan göra det svårt?

Det är bara att skratta åt att det är så här, vore jag inte sån jäkla tidsoptimist så tror jag att jag skulle ha varit klar med mina studier för länge sen! Kanske skulle ha lyckats mycket bättre i livet och mina kompisar hade blivit mindre irriterade på mig. Undrar om jag kan förändra mig, ska försöka. Men är man född två veckor försent till livet, så är man ju lite sen hela tiden ( skyller på mamma;)). Gick in på en blogg nu och den tjejen hade tagit kort på sig och sin son och skriver om deras liv. Alla får göra hur man vill, men barnet kan inte rå för att det fötts och om jag vore henne skulle jag nog vara lite restriktv med att lämna ut hela hennes liv och familj. Jag försöker ju iaf hålla mig lite anonym genom att inte skriva ut namn eller namnge mina kompisar. Man vet aldrig vem som vill och kan skada en.

Nej, nu ska jag luncha med en kompis. Ikväll blir det bio och sen ev ett glas vin med några tjejer. Lite lugnt, men ändå att man får se lite folk. Kul att så många läser ändå. Vill ni kommentera så är ni ju välkomna så klart. Lärde mig i onsdags hur jag kan publicera mina kommentarer. Alltid lär man sig nåt!;) kram

Bestämde mig igår för att inte fastna framför datorn idag. Jag måste göra lite nytta idag. Ska ta mig upp på vinden och leta efter originalet till ett tillgodoräknande... Lycka till säger jag bara! Kartongen är knökfull med studiepapper och det är mörkt på vinden, men orkar inte släpa ner kartongen till lägenheten. Den håller på att gå sönder i botten så jag har inte tid att samla papper i trappuppgången ifall den skulle gå sönder... Med min "otur" så kan det nog bli så. Men hoppas jag hittar pappret, för annars skulle det visst ta lite längre tid innan min ansökan för ett examensbevis blir klart. De har öppet mellan 10-12 idag så jag måste sätta fart. Sitter här i morgonrock med håret på ända...

Apropå otur, så hoppas jag att den har vänt! Jag fick ju klartecken igår om att jag kan ansöka om min examen. Sedan på eftermiddagen åkte jag till mina föräldrar och vi fick ut annonsen om bilen på Blocket. Det ringde en på en gång, fast han trodde att han skulle kunna få bilen för 6000 kr mindre vid en snabb affär. Knappast, men kul att någon ringde så fort. Vill hellre att bilen ska stå hos mina föräldrar så jag inte blir lurad, pappa kan lite mer om bilar än mig. I förrgår var jag ute och gick med en kompis och beklagade mig över att våran jul nog kommer bli skittråkig. Jag älskar julen, men resten av min familj verkar inte lika entusiastiska. Min syster och hennes sambo plus då den lilla nyfödda ska fira jul hos hennes sambos familj. Förra året var hon i Brasilien så hon har inte firat jul med oss på flera år. När vi pratade om julen med henne skulle vi ha tur om vi fick träffa henne på annandagen... Min bror har inte firat jul med oss på flera år, vi brukar få fira några dagar innan med hans son. I år trodde vi att han skulle åka till hans sambos familj i Småland. Men igår fick vi klart om att hans sambos föräldrar kommer hit och att vi får komma till dem på julafton!:) Så istället för att bara jag, mamma och pappa plus min gamla mormor skulle sitta själv hemma hos mina föräldrar blir vi 10 st på julafton:) Kul! Speciellt när två barn kommer vara med. Det var en riktigt bra dag igår trots allt.

Hoppas oturen har vänt! Ringde en enhetschef imorse som jag ringt tidigare om timvikariat. Hon lät intresserad och skulle säga till några och ringa mig så jag får gå introduktion. Alltid en öppning, även om det tar kraft att komma till ett nytt ställe som timvikarie. Mamma och pappa sa att de läst mina inlägg igår och mamma uppmanade mig att jag skulle skriva en barnbok, något jag funderat på länge. Jag ska nog börja skriva på en, har lite idéer. Ska fråga en kompis om hon vill teckna bilderna. Har vääldigt många duktiga kompisar som kan det där, men en tjej skulle nog bli speciellt glad ifall det skulle ge något. Hon behöver också en skjuts i livet. Nu fastnade jag här igen, men har ganska god tid på mig. Hittar jag inte pappret så lämnar jag in ansökan ändå. Jag är bara glad över att hjärnan börjar få lite energi:) Kanske skriver lite senare. Blir inte en så lugn dag idag, men annars blir det en lugn helg. Har inget planerat imorgon tex. Känns lite sådär, men kanske bra att få lite gjort här hemma. Vill inte springa på krogen varje helg och det räckte nog med härjandet förra helgen;) Kram kram och trevlig helg!

God morgon! Eller ska man säga god förmiddag? Så himla god är den kanske inte heller, kollar man ut så är det ett riktigt skitväder. Bara regnar och regnar. Hoppas att det ska sluta tills jag ska fika med en kompis och hans dotter runt lunch. Ska bli kul att ses.

Jag var ju på intervju igår på af. Det var 348 sökande och 290 som de skulle intervjua.  Alltså ganska stor konkurrens på 15 platser. Vi var 90 st som satt och våndades inför intervjun igår, som tur var träffade jag två personer jag kände där så jag hade några jag kunde prata med. Tur var väl det, för jag fick gå in sist av alla 90, såklart. Det krävdes att alla skulle ha högskole examen, samt examensbeviset med sig. Intervjun började ju inte så bra eftersom det första de frågade efter var examensbeviset, något jag inte lyckats få igenom än. Då kändes det nästan som att de inte var så intresserade eftersom de krävde ett examensbevis, så det måste jag fixa idag. Tyvärr får man vänta länge på det men ska försöka skynda på dem. Sen blev det så konstigt i början, för kvinnan som skulle intervjua mig gick bara och satte sig, visade ingen ansats på att vi skulle ta i hand så då gjorde inte jag det heller. Något jag alltid brukar göra annars. Den första frågan de frågar är något om hur jag tror att jag skulle passa som arbetsförmedlare och jag börjar svamla direkt om coach...

Intervjun gick väl sådär kan jag säga, svamlade mest. Det ska väl ske ett mirakel för att jag ska komma vidare till nästa intervju då de ska intervjua 60 personer av de 290. Men något positivt var iaf att jag inte kände mig så illa till mods att jag var arbetslös där. Fast härmed ska jag kalla mig för arbetssökande, det har en mer positiv klang. Men det här med arbetssökandet går väl sådär. Känns som att jag inte får något gjort på dagarna. Den här veckan har jag bara sökt ett jobb. Jag har tänkt i säkert nästan en månad att jag ska rensa min garderob och packa ner sommarkläderna och ta fram vinterkläderna. Jag har iaf tagit ner kartongen från vinden, men den har stått framme i flera veckor och jag har väl tagit ut något plagg därifrån. En t-shirt har jag rensat ur, har så svårt att slänga saker. Jag KAN ju gå ner i vikt så tröjan blir lagom igen...! Känns som att det är ganska många plagg jag tänker så om..! Kantarellerna jag fick för några veckor sedan står fortfarande orensade på balkongen, de är nog lagom äckliga och ruttnade nu. Kanske ska ta tag i lite saker idag, istället för att fastna framför datorn hela dagarna. Helt livsfarligt! Jag som var så emot datorerna när de kom.

Jag måste försöka skaffa mig ett jobb snart, för jag märker att hjärnan börjar bli lite vadderad. Jag blir så liten i mina tankar ibland, säkert något ni märker ibland som läser detta. Jag har ju förmåga att tänka stort och vill utvecklas. Inte sitta i min lilla bubbla och bara glo på TV eller blogga, eller fastna vid facebook. Jag gav mig in i det här med nätdejting också i förra veckan, men gick in på en sida där man måste betala. Men eftersom jag inte tycker jag har råd att betala för att vara med, så kan jag ju inte ta emot några meddelanden. Flera har skickat meddelande, men jag kan inte öppna dem, frustrerande. Så är ju ingen idé att jag är med. Försökte ta bort min sida igår men det gick inte. Fick bort mina bilder iaf, tur var väl det för på en bild såg jag ut som att jag hade en riktig hydda och gigantiska rosa armar..! Det här med nätdejting är ju lite roligt, men lite konstigt också. Sen om man kollar på en del bilder så förstår man varför just de människorna är ute och försöker få napp ute på nätet, för det är nog inte så lätt för dem att få något napp in real life så att säga. Taskigt, men sant.

Men sedan finns det ju en del killar som gör sig riktigt bra på bilder och man smälter som smör. Om de kan skriva är det ju ännu bättre. Jag var med på den här sidan för ca 4 år sedan. Då hade jag haft kontakt med en kille under en längre tid. Han hade skickat en massa bilder på sig och han såg väldigt bra ut på dem. Sen efter ett tag bestämmer vi en dejt i en helt annan stad. När jag väl ser honom så är det en liten gråhårig kille jag ser, på bilderna han skickat är han mörkhårig och säkert en fyra-fem år yngre... Vi klickade inte alls när vi träffades så det blev inget mer än en dejt. Det är väl det som är läskigt med nätdejting, man vet aldrig hur de ser ut i verkligheten..!

Nu ringde studievägledaren, jag kan ansöka om min examen! Yes! Ska göra det på en gång! Ha det gott! Kram